Den här terminen har vi haft två högläsningsböcker. Den första var "Mio, min Mio", och den andra var "Bröderna Lejonhjärta". Vi försöker att läsa en stund varje dag, vissa dagar blir det vid fler tillfällen. Båda dessa böcker har fångat klassen, gett oss underlag för bokprat och uppslag till bildlektioner.
Idag var det dags att läsa de sista sidorna ur "Bröderna Lejonhjärta", och det blev många pauser under den färden. Det gick långsamt, och varje mening var tung. Det fanns inget alternativ, min röst höll inte för annat. Jag tittade upp mellan raderna och såg alla barns förväntan på nästa mening, -vi upplevde en mäktig känsla tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar